För det mesta när vi flyger så träffas vi så många som möjligt, både tävlingspiloter och nybörjare. Hängflygare är ett vänligt folkslag och mycket måna om varandra och därför hjälper vi självklart varandra med att utveckla vår flygskicklighet.
Vad är då hängflyg?
Hängflyget föddes i USA på sextiotalet tack vare en NASA-anställd flygingenjör vid namn Francis Rogallo. Han var ansvarig för att utveckla ett säkert sätt att ta ner rymdkapslarna till marken.
Ett av förslagen var en slags "drake" som mer liknade ett tält än en flygande farkost. Vattenskidåkarna i USA tog rogallovingen och minskade ytan till 18-20 kvadratmeter och bogserade efter båtar på sina uppvisningar. På den tiden hängde piloten faktiskt i armarna...
Ur detta utvecklades en vinge som kunde fotstartas i en backe. Ofta köpte man den som en byggsats, typ " Clas Olsson".
Sporten var hårt olycksdrabbad och det är främst den här tiden som bidrog till att ge sporten det "farliga" rykte som den tyvärr har än i dag.
Sedan dess har mycket hänt. Drakarna, eller vingarna som vi föredrar att kalla dom, har fått dubbelsegel och större nosvinkel samt aluminiumlattor i seglet som ger vingarna en mer flygplansvingliknande profil. Ytan på vingarna har minskat och ligger idag på 12-14 kvadratmeter. Prestandan har ökat till det tredubbla och dagens vingar har glidtal på 1:13 och toppfarter över 120 km/h. Detta gör att själva flygningen har utvecklats från korta båtbogseringar via platsbunden flygning till fri termikflygning där stora distanser och flygtider ofta nås.
Det svenska rekordet är på 25 mil och sattes av Peter Dahlbom den 8 maj 2004 då han flög från Köping ända till Norska gränsen.
Numera är
sporten stor internationellt med stora tävlingar och en världscupcirkus
på ca 100 piloter som har hängflyget som yrke.
Sporten är relativt liten i Sverige men vi hänger med hyfsat internationellt.
Tävlingsformen utgörs av hastighetsflygning på bana med några förutbestämda rundningspunkter. Som bevis på att man har rundat använder man sig av en GPS. Banlängden kan vara ända upp mot 15 mil beroende på väder och förutsättningar. För att ta sig runt en sådan bana krävs lång erfarenhet av termikflygning. Dessutom styrka och uthållighet då man ibland kommer upp i flygtider på 6-7 timmar för att ta sig runt banan.
I den normala klubbverksamheten är bogsering efter snöskoter eller bil den vanligaste startmetoden, piloten kopplar ur på 500-800 m höjd och kurvar vidare uppåt med hjälp av varma uppvindar, s k termik. Sedan gäller det att hitta nästa termikblåsa längs banan och nästa och nästa. Ett slags luftens orientering alltså.
Säkerhet och Ansvar
Alla hängflygare är utbildade av en av Svenska hängflygförbundet (SHF) godkänd instruktör. Det finns 2 licensgrader, elevlicens för nybörjarna och pilotlicens för de mer erfarna. Flygarna är väl införstådda med de risker som sporten medför och allt ansvar för flygningen vilar på piloten, som om han missköter sig obönhörligen blir avstängd. Alla hängflygare är medlemmar i en i SHF ansluten klubb och har genom förbundet en kollektiv olycksfallsförsäkring.
SHF är genom FSF ( Sv. Flygsportförb.) associerad till Kungliga Svenska Aeroklubben (KSAK) och därmed är SHF anslutet till det Internationella Flygsportförbundet (FAI) och dess hängflygkommision CIVL.
Alla hängflygklubbar är givetvis medlemmar i Riksidrottsförbundet.
Hängflyget har i många år varit ansedd som en oseriös sport för självmordskandidater. Den stämpeln är numera borttvättad och hängflyget är en presumtiv OS-sport. Flygsäkerhetsstatistik visar att hängflyg, tillsammans med ballongflygning, sedan många år är den säkraste flygsporten i Sverige i dag!
Välkomna in i en underbar hängflygvärld !
Albatross HFK
startades i augusti 1980. Då hette vi Arvidsjaur HFK.
Då klubbens medlemmar och verksamhet flyttade ner mot kusten och spred
sig så genomförde vi ett namnbyte 1987.
Numera har klubben ett 20-tal medlemmar och vi är verksamma i Skellefteå,
Piteå, Norsjö och Arvidsjaur
Vår högsäsong
infaller mellan mars och augusti, då flyger vi regelbundet.
På våren, medan isarna ännu ligger, så bogserar vi
upp vingarna efter snöskoter t ex på Varuträsket.
Sommartid använder
vi bil eller ett ultralätt flygplan s k Trike för att komma
upp till termiken, och då håller vi oftast till i Arvidsjaur där
det finns ett fält som passar för både bil- och trikebogsering.
Gällivare, Bodö och Arjeplogsfjällen är andra ställen
som vi brukar flyga på.
